Adrenaliina

Inte utan min dotter
Av: Betty Mahmoody

Jag har läst boken Inte utan min dotter, men även sett filmen. Den var väldigt gripande och väcker många tankar, filmen var också bra just för att det är en sann berättelse. Jag själv tycker mycket om sanna berättelser, för jag tycker att det är intressant när det man ser har hänt på riktigt.

Filmen handlar om 39 åriga Betty, hennes dotter Mahtob och hennes man Moody.

Moody är muslim och kommer ifrån Iran, men han har bott i USA sedan en lång tid tillbaka. Han arbetar som läkare och är en väldigt respekterad man i Iran. Moody står med en fot i den västerländska kulturen och med en i den österländska.

I början av filmen så vet han nog inte själv vilken sida som väger tyngst men när han träffar sina släktingar tar den österländska och muslimska sidan över.

I början av filmen så får man se deras vackra hus i USA och hur bra dom har det. Moody blev ganska utstött på sitt arbete och var ledsen för det. Efter ett tag så vill han åka till Iran för att han och familjen ska träffa släktingar och ha semester. De ska vara där i två veckor, det är i alla fall vad Betty tror. Betty var tveksam till att åka redan från början. Hon tyckte det skulle vara farligt att ta med ett barn till ett land i krig. Sen fanns också tanken att Moody inte skulle låta dem åka tillbaka till USA. Denna tanke visade sig senare vara sann..

Bettys första tankar när de kommer fram till Iran är hur smutsigt och ohygieniskt allting är. Det är också väldigt varmt och Betty lider med de kvinnor som tvingas bära täckande, varma svarta kläder och schalar. Plagg som även hon tvingas att bära senare.

Moody sköt upp hemresan mer och mer och till slut talade han om att de aldrig mer skulle återvända. Hon blir förtvivlad och försöker göra allt för att få komma hem. Moody och hans släktingar håller ständig koll på henne och släpper sällan henne ur sikte. De tar också ifrån henne Mahtob, hennes dotter.. I hemlighet försöker Betty ta sig och sin dotter till USA. Under denna tid som de var där så var motsättningarna mellan Iran och USA mycket stora. Eftersom många ogillade amerikaner försvårades Bettys ställning. Mahtob betraktades som perser trots att hon var född i USA.

På en marknad som Betty och Moodys släktingar ofta besökte så träffade hon en man. Hon frågade egentligen bara efter en telefon som hon kunde låna för att ringa sin mamma, hemma i USA. Han lånade ut sin telefon och under samtalet med hennes mamma så hörde mannen att hon behövde hjälp. De pratades vid efter samtalet och han sa att han kunde hjälpa henne. Flera gånger så rymde Betty för att gå till marknaden och tala med mannen. Han sa att han kunde ordna en flykt väg tillbaka, med hennes dotter. Det skulle ta långt tid men det tyckte hon att det var värt. Efter vandring i sandiga öknar och höga berg, storm och oväder, så klarade dom att återvända till USA.

När hon kom tillbaka så skrev hon en bok om livet efter detta, i USA.

Eftersom Betty är en verklig person var det lätt att identifiera sig med henne. Ännu ett skäl för att filmen var så bra, var att den var jätteintressant. Till exempel att se olika förhållanden i andra kulturer, och att se något självbiografiskt. För filmen är verkligen sann. Det finns få, om några alls, som tvivlar på det. Det är så trovärdigt även om det som händer är sånt som man tror att inte händer. Man vet att det förekommer, men det är svårt att tro det, när man själv har det så bra. Fast man har faktiskt tvivlat på Betty Mahmoodys berättelse. Det var när Moody gav ett uttalande, där han påstod att Betty ljög. Detta berättar Betty om i sin bok Kärleken till ett barn, som berättar om hennes liv efter att hon återvände till USA. Allt kan diskuteras, men vad skulle Betty har för skäl att ljuga?

Jag kände mycket sympati för henne igenom filmen. Det kändes som att man kunde sätta sig in i rollen och känna hennes kärlek till sitt barn.

En fantastisk film som jag rekommenderar till ALLA! Den är lärorik och väldigt tankesättande. En film som verkligen håller i sig i baktankarna en lång tid efteråt.

Av: Isabel Hammarström