Adrenaliina

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte alltid att lyfta tyngst, att komma längst eller alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, acceptera dess kraft och ta del av det.
Att vara stark är att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma tillbaks igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.




Adrenaliin - Isabel Hammarström

Jag kommer aldrig glömma..

Jag hade lovat mig själv att glömma dig, men jag ljög. Det går inte, jag lyckas aldrig.. Det känns som att jag är lögnen själv på två ben. Men hur ska jag kunna glömma om jag ständigt blir påmind? Det finns inte en dag då jag inte tänker på dig. Men den du var då, är du inte längre. Kanske var det ödet som tog mig hit. Men jag önskar att den kunde föra mig tillbaka igen. Tillbaka till dig.. Tiden det var du och jag. Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig kunna glömma dig, ditt leende, dina mjuka läppar, ditt svarta krulliga hår, dina snälla bruna ögon, mina händer i dina, din värme när du höll om mig, dina små ord som kunde få mig att le när mina tårar rann, förtroendet vi hade för varandra och det bästa av allt, hjärtat du bär. Du var mitt sista hopp. Ärligt talat så var du faktiskt det. När jag förlorade dig, när du hade gett upp.. Då hade jag ingenting kvar, ingenting. Det var då jag insåg hur mycket du egentligen betydde för mig och hur mycket jag älskade dig. Men jag såg helt enkelt inte vad jag hade förrän jag hade förlorat det.

Kanske var det bara bäst så som det blev !? Det kanske inte var meningen att det skulle vara du och jag !? Men varför måste det då göra så jävla ont ? Jag pratar inte om smärta som ett skrubbsår, jag pratar om en hjärta i 1000 bitar. Eller det är så det känns i alla fall. Och kanske krossade jag ditt hjärta också, för så som jag var och så som jag behandlade dig. Men nu, nu hade du kunnat ge det en chans. Nu när jag ser mina fel och misstag. Men du kanske redan har gått vidare, du kanske redan har glömt.. Att det en gång var du och jag...

Jag kommer inte överens med mig själv när det gäller dig. Min hjärna säger, glöm honom, gå vidare, det finns hur många andra killar som helst där ute o.s.v. Medans mitt hjärta säger, kämpa på, lev för detta, tappa aldrig ditt mod eller ditt hopp. Och jag kan inte välja väg, för jag är rädd att gå vilse då. Jag är rädd att jag gör ännu ett misstag och misslyckas ännu en gång. Jag klarar inte att snubbla på fler trappsteg nu. Och folk säger till mig, va stark du kommer klara det här. - Ahaa visst? Jag klarar fan ingenting annat så hur fan ska jag klara det här? Och jag kan inte visa mig stark när jag inte är det! Och speciellt inte när det gäller dig, då är jag extra svag.

Jag vet inte vad jag ska göra, seriöst. Jag har 2 val, båda kommer följa min livstid. Ska jag bära på denna smärtan hela livet, eller ska jag vänta föralltid? Jag kan inte riktigt förklara hur jag känner, eller så har jag bara svårt att uttrycka mig. Men det är svårt, det är svårt att prata om dig. Men men.. Som sagt, jag vet inte. Jag gör allt för dig, det vet du! Har inte så mycket mer att säga just nu..

Jag kan inte glömma, men gå vidare... Jag vet att det är en låång väg att vandra, men jag vet att det är värt det och jag har redan kommit en bit på vägen.

Det som sårar mig mest, att säga jag älskar dig tyst för mig själv varje kväll innan jag somnar. Att säga de.. I ensamhet.. Och inte få höra något tillbaks..




Adrenaliin - Isabel Hammarström

I might be crazy

I look in to your eyes every day, but I can't find the answer i want. I can't see the truth that I thought you were. It's been so long time that I can't stop think about you. Every day, every night. I still can't handle my feelings. I ask myself why, but I guess it doesn't help me to forget all the thing we've been through, does it not mean anything? It starts good but it ends bad. I can't understand that you could do something like that. All the time we've spent together were just fake? Just a game or what? Can't figure out why you left me with all this memories and love that you gave me. It may be my fault, but you had your responsibility in our friendship too.
Maybe I've got the wrong opinion, if I do, show me the right. You know who you are, so I don't need to mention any names.




Adrenaliin - Isabel Hammarström

Börja om

Eftersom att det inte funkade så bra så får jag börja om, men det är de värt.
Nu tar jag itu med mig själv. Jag orkar inte med det här livet mer.
Jag vet att jag har sagt detta många gånger innan, men nu menar jag det, på riktigt alltså!
Jag orkar inte med min vardag som den ser ut nu. Jag ska börja sköta mig och mitt liv. Eller aa, försöka i alla fall.
Jag vet att det är en lång väg att vandra och att jag just nu kanske står på ruta ett. Men jag måste ju börja någonstans och nu är min tid inne att göra det.
Både ni och jag vet att jag mår jävligt dåligt och har gjort det länge nu. Men jag kan inte stå kvar här i detta stadiet och denna nivån hela livet. Jag ska göra allt som krävs och behövs för att klara detta nu, det gör jag inte på en dag, inte två, inte heller tre. Men jag får ta steg för steg, en sak i taget. Annars så vet jag att jag inte klarar det i längden.
Det får ta hur lång tid som helst men bara jag klarar det så är jag nöjd.
Jag önskar att jag skulle kunna säga detta till min mamma, men hon skulle bara tänka, "jaja, så brukar det låta och det är bara skitsnack." Men det är de inte denna gågen. Hon skulle helt enkelt inte förstå att det är på riktigt nu.
Antagligen för att hon inte vet vad jag egentligen har varit med om, hur jag tänker, känner eller vad jag vill. Med rätt hjälp och stöd så vet jag att jag klarar det. Eller jag hoppas i alla fall.
Men som sagt, man ska aldrig ha för stora förhoppningar, för då blir man bara besviken är det inte blir så som man har förväntat sig.
Jaja, det känns som att jag skriver typ värsta boken eller nått. Men jag hoppas att du som läsare (som antagligen känner mig och är min vän) tar detta på allvar.
Det känns som att den enda som jag kan lita på här i livet, som jag verkligen kan prata med om allt och som förstår mig, det är du Linnéa. Jag önskar att min mamma också kunde vara en sådan person till mig. Men det kommer hon väl aldrig bli. Men vi får väl se, det kanske vänder nu när jag verkligen ska försöka och ge allt. Om jag inte lyckas denna gången så vet jag verkligen inte vad jag gör. Men jag hoppas att jag lyckas. För hoppet är ändå det sista som lämnar mig. Jag älskar dig Linnéa och er i min familj.
Ni betyder allt för mig, det är för er som jag fortfarande lever ärligt talat. Ni vet nog inte själva hur mycket ni gjort för mig men ni SKA veta att jag är evigt tacksam och vore det inte för er så skulle jag inte klara mig såhär lågt, om jag ens hade gjort det.

 JAG HAR INTE SKRIVIT KLART ÄN, MER TEXT KOMMER !!!



Adrenaliin - Isabel Hammarström

Mitt nya liv

Idag har jag börjat mitt nya liv.
Jag ska leva om på riktigt, som en normal människa.
Visst, jag börjar på ruta 1, men för varje dag som går så kommer jag ett steg fram. Man kanske ramlar och faller tillbaka ibland, men då ska jag bara resa mig, titta upp fast tårar rinner.
Jag ska sluta lyssna och ta till mig av all jävla skitsnack. Jag ska bara suga in allt det bra, och allt det jag behöver.
Ska börja sköta mig och fixxa mitt liv. Jag ska börja gå på lektioner och plugga. Sluta springa runt och lossas att vara någon jag inte är, sluta hoppa runt ute på nätterna, vara hemma i rimlig tid, försöka att spendera mer tid med min familj, och försöka tilltala folk runt omkring mig att jag faktiskt har ett liv att sköta.
+ att jag ska sluta ljuga. Ja, ni hörde rätt, så mycket som jag har ljugit i mitt liv... Jag vill inte ens veta av mig själv när jag tänker på det. Men som sagt, jag SKA sluta!

Peace & Love o=